Är så glad och tacksam över min stallgarderob. Den är verkligen perfekt! Helt perfekt. När vi bytte stall 1 maj var det lite halvt panik då jag inte hade någonstans att förvara mina saker. Men så hittade pappa denna på blocket och hämtade den samma kväll, guld värt! Ni är några som har velat se bilder och självklart fixar jag det.

Så här ser den alltså ut inuti. Pappa har hjälpt mig att skruva upp lite krokar och så för att jag ska kunna hänga upp saker.

Här har jag mina träns, stövlar, dressyrspö och stalosan. Tanken är att den dagen jag köper nya stövlar ska jag hänga upp dem så de inte sjunker ihop. Men mina nuvarande får stå på ”marken”. Ska nog sätta upp en spöhållare sen också.

Schabraken har en egen hylla. Får plats med 2-3 stycken till och det räcker gott och väl. Hjälmarna och handskarna delar hylla och på de resterande har jag en massa smått och gott. Min Eskadronväska med benskydd och lådor med putssaker etc. Inne i den högra delen har jag fler tränshängare där några grimmor och även ett remontträns hänger.

Skruvade upp några krokar jag kunde hänga bett och sporrar på, så man får en bättre översikt. Sedan hänger mina två träns jag använder mest på insidan av den andra dörren. Det vänstra har jag när jag rider (är brunt och inte svart som det ser ut) och det högra är longer/promenadträns.

På utsidan ser den ut så här (kass mobilbild) så som ni ser har jag även massa lådor. I lådorna har jag benskydd, massa täcken och saker jag inte vet vad jag ska göra av.

Är verkligen supernöjd!

Ser ni vilket fint schabrak jag har fått i för tidig födelsedagspresent? Märket är BR och modellen heter ”Balance”, beställt från Butik Quse. Som jag för övrigt måste berömma för paketinslagningen. Det låg i en kartong och med andra ord bra skyddat. Annars brukar man ju alltid få det i ”plastpåsar”.

Stigbygelpåsarna är också nya. Fick dem från Snaremossens för två-tre veckor sedan men har inte hunnit visa här i bloggen. Denna gången blev det ett par bruna med guldig brodyr, ”KW”. Tack vare dessa stigbygelpåsar har jag inte fått några fula repor av stigbyglarna på min nya sadel. Det är tre år sedan jag visade Snaremossens min idé om ”påsarna” och hon började sy upp och de är verkligen guld värda. Vet inte hur jag klarade mig innan! Har det senaste halvåret sett att det har kommit upp liknande påsar men de är galet mycket dyrare. Dessa är av bra kvalité till ett bra pris. Rekommenderas verkligen!

Saker och ting börjar (förhoppningsvis) återgå till det normala nu vilket känns väldigt skönt. Jag har haft fullt upp hela dagen och eftermiddagen/kvällen spenderades i stallet tillsammans med mamma. Fixade lite i mitt stallskåp och tog lite bilder som några har efterfrågat. Sedan red jag Gandalf.

Ridpasset idag gick inte jättebra. Jag måste verkligen säga åt mig själv att varken ställa för höga krav på mig eller på honom. Skrittade och travade, övergångar och tempoväxlingar. Fokuserade mycket på att han ska gå dit jag vill (kan ju alltid vara bra, haha). Har haft lite problem med att få ut honom på fyrkantspåret men det fick jag idag. Som jag har skrivit tidigare är han väldigt sent tagen och det märktes idag. Speciellt när jag gör fel. Men det kan bara bli bättre och som sagt får jag inte ha för stora krav. Vi har gott om tid på oss.

Mamma knäppte lite bilder men eftersom det inte gick så bra blev det bara dessa två som var något att ha. Nu ska jag göra några blogginlägg till i morgon. Ska vara ledig från stallet för första gången på några veckor, mamma och pappa tar ut G på promenad. På schemat står istället en sväng in till Göteborg med min syster, ska bli roligt! Under eftermiddagen ska jag ta igen allt jag inte har kunnat fokusera på i veckan.

Vi hörs i morgon vänner!

Vad tycker ni om schabraket förresten? Hämtade ut det idag och älskar det, så galet snyggt på honom! Matchar bra med hans övriga bruna utrustning. Tydligare bild och mer info kommer imorgon!

Pappa tog en bild igår när jag hämtade Gandhi från hagen. Tror att jag behöver hitta mig ett par nya stallskor snart. Mina vita Lacost är väl inte de ultumata direkt, speciellt inte när man ska hämta en häst i en lerig hage. Nu kommer han visserligen, men ja. Nya stallskor får det bli. Insåg precis i skrivande stund att jag faktiskt hittade två par bortglömda skor från Jacson när jag städade här om dagen. Får leta fram dem igen.

Glad att han har sådan stor hage så han slipper stå i leran. Istället softar han så gott borta på gräset. Längtar dock till värmen kommer (snart så!!) och han kan gå naken igen!

Pappa har varit med mig i stallet några dagar den senaste veckan. Senast idag och ni ser ju själva hur duktig han är! Mockar boxen och fyller på spån när jag packar mat, fixar vatten etc. När alla stallsysslor var fixade tog vi iallafall in Gandalf och borstade av honom, bytte täcke och lite annat.

Är, som jag har skrivit tidigare, så himla glad för att jag har föräldrar som är där och hjälper till. Föräldrar som inte pressar mig att hela tiden prestera på topp utan stöttar, oavsett om det gäller skola, jobb eller hästar. Låter mig gå min egen väg. Vet så många vars föräldrar tvingar dem att läsa utbildningar de inte vill eller liknande… Glad att jag inte har det så.

Nej, dags att jobba lite. Måste kolla över lite saker i skolan också. Funderar på att göra en ändring i min studieplan. Hörs imorgon vänner!

Något jag har varit rädd för nu när jag har börjat med stallarbete igen är att jag ska få ont i axeln. Axeln som redan har saboterat så mycket i ridningen för mig. Men hitills jag har inte känt av den någonting, en stor lättnad med andra ord.

Anledningen kan vara att Gandalf är så lätt i munnen! Har aldrig ridit en sådan känslig häst. Dacke kunde lätt ”dra ner” huvudet och hålla på när det blev lite jobbigt. Men Gandhi blir snarare för hög i formen, framförallt i galoppen. I skritten däremot blir han lite låg kanske, men han drar aldrig ”iväg” med huvudet.

Gandalfs galopp är riktigt härlig, antagligen hans bästa gångart. Han lite smart för slutar jag driva för en hundradelssekund, då lägger han av. Men är jag snabb på att driva på går han snart så fint i galopp igen. Dock får man verkligen rida, rida, rida för att han ska gå framåt, ibland samlar han nästan upp sig själv -när jag bara vill fram. Haha.

Han är så ärlig och det gillar jag. Gör jag fel, då blir det fel och det är då jag som ryttare lär mig att göra rätt. Men jag hade verkligen världens bästa läromästare. Nämligen min gula hjälte Dacksson. Dessa två hästar är så galet lika varandra. Har börjat skriva ett inlägg om det!

Gandalf 
f. 2005
e. For Feeling ue. Amiral

Efter att ha sagt ”aldrig mer” till hästlivet stod jag elva månader senare med en ny vän vid min sida. Den 14 mars 2012 skrev jag på kontraktet och blev ägare till en av de mest fantastiska hästar jag någonsin har träffat på. Det må låta klyschigt, men han är faktiskt min drömhäst. Har alltid drömt om en yngre häst med bra stam, goda gångarter och framtiden för sig -och det har jag nu.

Gandalf gick treårstestet med 44p med bland annat en nia på sina extremiteter. Han är relativt sparsamt tagen och har gått upp till LB:2 i dressyr och 1 meter hoppning. Den förra ägaren drogs mer åt hoppningen och Gandalf lämpar sig bättre för dressyr. Därför sålde hon honom och det är med andra ord dressyren jag kommer att satsa på. Han är bara drygt 160cm i mankhöjd men känns mycket större att rida.

Hitills har vi inte hunnit göra så mycket tillsammans då det hela tiden har kommit saker i mellan. Men samtidigt har vi lärt känna varandra bra på marken och vi har framtiden för oss. Just nu har jag inte direkt några mål med honom utan jag fokuserar på att hitta knapparna samtidigt som jag behöver hitta tillbaka till ridningen efter mitt långa uppehåll. Jag hoppas att vi ska vara redo för att ta oss ut på dressyrbanorna i slutet av sommaren.

Som ni vet håller jag på och kodar en ny design. Här ovanför är en liten smygtitt. Det blir våriga färger och headerbilden är nyligen tagen. Blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men så blir det ibland. Kan alltid ta en ny om ett tag!

Har kvar några texter att skriva, som en ”Om Gandalf” och lite annat. Sedan ska den skickas in till Horsespot och så får vi se när den dyker upp på bloggen. Ska bli skönt med lite nytt. Den jag har nu har jag haft sedan januari och är alldeles för blå och kall nu när det är maj månad. Gör den iallafall relativt enkel och stilren. Så får vi se vad ni tycker sen.

Tänkte ge ett litet bloggtips idag. Nämligen min gamla tränare Anna Jarnalds blogg. Just nu är hon nere hos Andreas Helgstrand och tränar, med andra ord får man massvis med inspiration. Annas blogg är en av de få hästbloggar jag läser. Tycker det är roligt att följa henne! (:

För drygt två månader sen bar jag på en nervositet jag inte hade haft på länge. Inte ens när jag hade min uppkörning, och då var jag så nervös att benen skakade så jag knappt kunde gasa, haha. Det var dags för Gandalf att besiktigas, en vecka efter vi hade varit och provridit honom. Ingen utanför familjen visste om att jag hade hittat en häst vi hade bestämt oss för. Allt kändes helt enkelt bäst så. Han gick igenom utan anmärkning och kom hem samma dag. Jag var så lycklig för jag hade hittat min drömhäst.

Tyvärr har vi inte fått den starten som jag hade hoppats på. Satt och räknade lite igår;
Det tog en vecka att hitta en sadel. Sedan tog det två veckor innan hästtandläkaren kunde komma ut och raspa tänderna (han hade två vassa hakar som irriterade honom vid ridningen). Efter det behövde jag hitta en nosgrimma som passade honom och det var inte lätt. Det är totalt tre veckor. Sedan har vi bytt stall två gånger och det har varit stora omställningar för oss alla. I samband med detta har jag inte mått så bra p.g.a. all stress och sist men inte minst var ländryggen skadad i ungefär två-tre veckor. Med andra ord har drygt sex veckor ”gått bort” av totalt åtta. 

Men vet ni vad det värsta och svåraste har varit? Att hitta tillbaka till rutinerna. Jag är van att åka till stallet, fixa alla sysslor borsta av hästen och sedan åka hem igen. Ta en promenad några gånger i veckan. För det var så jag gjorde med Twiggy under ett års tid, när hon var konvalescent. När vi tog bort henne var jag dessutom utan häst i elva månaders tid och då försvann väldigt mycket rutiner. Det är svårt att hitta tillbaka helt enkelt. Jag tror att det är därför det känns mer naturligt att ta en promenad eller longera Gandalf än att sadla på och rida. Vissa dagar har jag glömt bort att jag ens kan rida honom. Låter kanske konstigt, men det är så det har varit.

Mycket sitter kvar i mitt huvud sedan Twiggy tiden. Eftersom att hon blev som hon blev i huvudet, när jag knappt längre kunde hantera henne. Varje gång jag sitter upp på Gandalf trycker jag alltid först lite i sadeln för att se hur han reagerar, sedan hoppar jag upp. Anledningen? Twiggy ställde sig i princip rakt upp när jag gjorde så på henne. Jag vet att det inte är ett endaste fel på Gandhi, men av någon anledning måste jag göra så. För att vara på den säkra sidan.

Gandalf och jag har inte fått den start jag hoppades att vi skulle få. Men det kan bara bli bättre. Gångerna jag har ridit honom är lätträknade och det har blivit mer longering och promenader än ridpass, av de anledningar jag skrev här ovanför. Dock har vi igen det genom att ha fått en fantastiskt fin kontakt på marken och så har han mått himla bra av att faktiskt ta det lite lugnare. När jag red han i söndags var han mycket mer allert och positiv än vad han har varit innan. Samtidigt är det klart att jag skäms lite för att det inte har blivit så som jag hoppades, att jag inte har ridit så mycket som jag ”förväntas att göra”.

Det är därför jag har tyckt att alla ”varför rider inte du din häst/varför skriver du inte det i bloggen” kommentarerna har varit rent av skitjobbiga. För när man själv mår dåligt över något och så kommer andra och påpekar det -då är det inte roligt. Men tyvärr kan jag varken hjälpa att vi var utan sadel, att han hade vassa tänder, att jag skadade ländryggen eller att vi har bytt stall två gånger.

När det är som det har varit så är det jobbigt att driva en hästblogg. Men nu väljer jag att vara ärlig. Förlåt för att jag inte har skrivit precis som det har varit, men det är bara för att jag inte har velat ta emot all kritik. Jag har skrivit inlägg om att jag visst har ridit min häst och det har jag gjort, men när ni ser att sex av åtta veckor har gått bort, så kan ni nog räkna ut hur många ridpass det har varit.

Det kanske är därför jag, lite halvt stolt, slänger ut ett foto som detta;

När det för sju ridpass sedan såg ut som på bilden nedanför. Jag fick inte ens fram han i trav för att han var en slingrande orm och hade problem med sina vassa hakar. Det var efter detta ridpasset jag valde att inte rida till vi hade fixat tänderna utan ha kul på backen istället. Sedan kom allt annat. Totalt sedan december 2009 har jag ridit (alltså inte skritta igång Twiggy, utan ridit på riktigt)… 15 gånger.

- Jag vet att de inte är tagna i samma steg och blabla. Men detta var den ”bästa” bilden jag hade från det ridpasset. De andra skulle jag aldrig våga/vilja lägga ut här. Kom ihåg att man aldrig kan se känslan på en bild.

Anledningen att jag skriver och berättar det här är för att det är lika bra att vara ärlig. Ärligheten vara längst. Egentligen hade jag tänkt att hålla tyst om det men då det har hänt annat nu som gör att ridningen blir drabbad är det lika bra att skriva det här. Dessutom vill jag att min blogg ska spegla verkligheten, inte någon solskenssaga. Även om jag är otroligt glad över mycket som händer nu så är det andra saker som tynger ner axlarna. Saker jag själv inte kan påverka.

Men jag vet det, att när vi kommer igång på riktigt. Då kommer det gå himla bra! Jag sitter på en häst med otroligt mycket kapacitet och viljan att arbeta och göra rätt. Som jag har skrivit tidigare är han helt fantastisk. Det känns på något sätt som att det ska vara vi två. Vet inte om jag har skrivit något inlägg om varför jag just valde honom av alla hästar som fanns ute på annons, men det finns en stor anledning till det.

Nu vet ni helt enkelt hur läget är. Dags för mig att ta bilen upp till stallet, fixa alla sysslor och rensa tankarna.