Då jag inte vill göra mig av med alla mina hästkategorier valde jag att samla alla i ett och samma inlägg.

Stallet – Stallets vardag

Filmer – Filmer från stallet, tävlingar etc

För dig & hästen – Utrustning medmera

Övrigt – Tips, tankar och annat

Även vi hästägare blev glada av att se våra fyrbenta vänner ha roligt tillsammans. Nu ska hon dessutom få gå ute längre på dagarna (ungefär 1,5-2 h så hon kommer vara ute 06-16-17 =10/11 timmar). Underbart är det rätta ordet.

Nu det senaste i och med Twiggys skada så har jag försökt tänka tillbaka på 2010 och fundera ut om det är några speciella händelser man kan koppla till skadan.

En sak är nästan helt självklart, omkullridningen fredagen den 13 augusti. Balanserad galopp på rakt spår i paddocken och helt plötsligt ramlade vi bara ihop. Är fortfarande evigt tacksam för att min ponny är underbar och inte klev rakt på mig som hon mycket väl hade kunnat göra. Nu klarade jag mig lindrigt undan med skrapsår i ansikte och på nyckelben samt min feta lårkaka som än idag är kvar.

Men det är just det. Att vi galopperade på ett helt rakt spår med jämnt underlag. Hon snubblade inte eller någonting utan vi föll bara pladaskt ner mot marken. Det var också denna veckan problemen började dyka upp men vi trodde det hade att göra med att hon kom in i brunst. Efter vi hade gått omkull tog vi ut en equiterapeut och han hittade inga märkbara fel på henne. Vi åkte också in till kliniken för att se till så det inte var några komplikationer efter dem opererade bort äggstocksumören i april. Men även där hittade de ingenting.

Vi gick runt med magkänslan att ingenting stämde, men hur mycket vi än undersökte henne så fann de inget. Förrens i december 2010 och det tackar vi för. Hellre hitta problemet än att ha ett ”hopplöst fall” där ingenting fungerar och det inte finns något att anmärka på.

”For Pleasure är död”
- Han blev hela 25. En mycket vacker och framgångsrik hingst och har flera mästerskapsguld. FP var faktiskt en av kandidaterna till Twiggys blivande man när jag drömde att betäcka henne.

- – - 

”Scandinaviumbiljetter stals vid bilinbrott”
- Hela 60 stycken biljetter till GHS stals vid Åstorpsortens RF under söndagen. Otroligt tråkigt tycker jag men ju mer vi kan sprida detta desto större chans är det att biljetterna inte säljs vidare! Biljetterna är utställda på Jeanettes ridskola och gäller fredag 25 februari, heldag. Sektion T vänster, rad 5-12.

- – -

”Dyrt tyckte Helena”

- Helena har åkt fast för fortkörning x2!

En sak jag inte har skrivit så mycket om i bloggen när det gäller Dacke var hans rädsla för saker och ting. Dressyrstaket, harvspår, skuggor, fåglar, solfläckar, domare -you name it.

Därför var jag alltid tvungen att starta två klasser på tävlingar och om dessa två klasser inte gick på samma bana drabbades jag lite lätt av panik. Första klassen var alltid uppvärmingsklassen och där fick det gå som det gick. Andra klassen satsade jag stenhårt på. 

Att komma in på en nyharvad bana där solen kom in genom fönsterna genom ridhuset och det bildades skuggor på väggarna var lite skräckblandad förtjusning. I första klassen gick det inte alls men i andra slappnade han av bättre. Många sa att det var jag som spände mig men hur lugn jag än var så var det alltid samma sak. När andra red, ja -då var det samma sak även där.

Detta hindrade oss många gånger från fina placeringar och liknande då vi tappade poäng p.g.a. att han var så spänd. Men samtidigt lärde jag mig otroligt mycket och det är mer värt än några pappersrosetter.

I slutet av vårt fantastiska 2009 hände det dock något. Allt började äntligen att släppa! Division 2 finalen i Alingsås, oktober 2009. I första programmet fick jag inte ens ut knäpphästen mot väggarna (då han möttes av sin skugga), ökningarna blev katastrof och allt gick så grymt dåligt. Fick 57% (LB:1) eller något som ändå var godkänt för att vara just första klassen. 

Andra klassen gick till min stora skräck i det andra ridhuset.. Det var mörkt, läskigt och elen fungerade inte. Lagom lyckat va? Vi skulle starta vår andra LA:1 och nu var det lagklassen som gällde. Spänning till max.
Red in i ridhuset och tog ett varv på banan innan domaren blåste i sin visselpipa och jag red upp för att göra första halten. Resten var som en dröm och jag grät nästan av glädje när jag hade gjort programets sista halt.

Kastade mig om halsen och gav han massa beröm. Fick fina ord från överdomaren och belönades med drygt 62%. Första utanför placering. Två-tre veckor tidigare hade vi debuterat LA:1 med 52% (helt okej ritt men konstig domare, fick göra sista hälsningen 3 gånger innan hon såg mig för hon kollade ner i bordet -tar det någon annan gång).

En underbar känsla! Efter detta startade vi två tävlingar sen kunde jag inte rida för min axel.

Det var så himla skönt att allt jobb och tålamod man hade lagt ner på detta äntligen lönade sig. För det påverkade ju även träningen på hemmaplan när han helt plötsligt spände sig och såg massa spöken i paddocken.

Knäppis ponny.

Spenderade en del av fredagskvällen i stallet. Riktigt skönt att vara där själva ibland. Fixade allt i sin vanliga ordning innan vi plockade in Twiggy i stallet och putsade henne ren och fin. På med träns och ut i ridhuset -det var dags för longering!

Hon får endast arbetas i skritt och trav och det var också de gångarter vi höll oss till. Gick förvånadsvärt bra. Hennes svåra varv är höger (hon reagerade mest på korsböjningen på vänster sida) och där bröt hon ut en gång. Men en gång är bättre än fem gånger.

Vi jobbar henne utan några inspänningar eller liknande. Sen måste det ju tydligen alltid finnas en anledning till allt och vår är helt enkelt att vi inte ville ha några.
Att benskydden saknas är för att jag vill se hur hon rör sig.

Filmade lite och den kanske dyker upp. Men jag vet inte, är just nu så trött på alla ”experter” som sitter bakom sina datorskärmar runt om i landet. Det är sånt vi bloggare får tåla, jag vet. Men ibland går allt till en överdrift.

Jag vill inte vara någon som försvarar mig i inlägg, men nu känner jag att jag behöver det.

De flesta vet att jag skulle göra precis allt för att Dacke och Twiggy skulle(ska?) bli bra. Men någonstans måste man sätta en gräns.

När Dacke blev utdömd i september 2010 tyckte flera att vi skulle åka med honom till Jonas Tornell som ett sista försök. En tanke jag själv hade haft under en tid, men var det realistisk? Nej. Dacke blev utdömd för att han hade en gaffelbandsskada samt kotledsinflammation som blev värre trots behandlingar. Att sätta honom på en transport ner till Ängelholm när han hade ont i vänster fram kändes inte alls bra och han hade redan blivit behandlad med det som fanns att behandla med.

Nu när det gäller Twiggy kommer samma mening upp, ”Åk till Jonas Tornell”. Han är en otroligt duktig veterinär, men kan han trolla eller något? Det är inte bara att lasta på hästen och åka till Skåne vilket många borde veta. Speciellt inte efter våra tio senaste månader.

Jag ogillar verkligen att prata pengar. Men för att få lite insikt i varför jag inte ens tar upp denna Jonas Tornell med mina föräldrar är följande;
- De tio senaste månaderna har vi varit på 5 klinikbesök med Twiggy och minst 6 med Dacke. Varav Twiggy stod uppstallad på kliniken i en vecka(!) efter operationen.
- Enkel väg till kliniken är 10 mil. Vi har alltså minst kört 220mil (till Marseille typ..) och som de flesta vet, bensin är dyrt.
- Mina föräldrar har tagit ledigt från sina jobb för att kunna åka.
- Alla mediciner får vi ju inte heller glömma.
- Vi har också haft ute distriktsveterinären.. 6-7 gånger 
- Utöver detta har vi haft kiropraktor och equiterapeut på båda två.

Med andra ord har vi, när jag räknar efter, nog betalt 50-60.000:- i bara dessa kostnader här ovanför. Trots att Twiggy har en hög veterinärvård i A1 försäkring så var jag livrädd att den inte skulle räcka till med tanke på vad operationen kostnade och hon stod ju som sagt uppstallad i en vecka efteråt. Men det gjorde den, tack och lov. Vad hade vi annars gjort?

Jag säger det rakt ut, jag kan inte begära av mina föräldrar att de ska köra ner mig och min ponny till Skåne efter allt de redan har gjort för oss.

Min tanke runt allt är vad hade jag gjort om jag hade suttit i den sits att mina föräldrar inte står för dessa kostnader? Tänk om de inte hade tagit ledigt från sina jobb, då hade vi aldrig kommit iväg till kliniken. Dessutom är de otroliga pelare att luta sig mot när allt är som värst. Vad mer kan jag begära?

När vi var inne på kliniken i december med Twiggy var det ungefär tre veterinärer plus fyra djursjukvårdare inne i behandlingsrummet och klämde på henne. I april 2010 hade vi en veterinär innan operationen och när hon var lite konstig i höstas hade vi en annan.

Med andra ord har vi haft fem olika veterinärer på henne. Det är ingen som säger att hon hade dessa problem i april förra året, men när man börjar tänka efter finns det vissa likheter men då hittade vi istället äggstockstumören och trodde självklart att problemet satt där.

Nu vet vi att hon har pålagringar på några av kotorna längs ryggen, samt att hon reagerar på korsböjningen. Vi vet att hon har fel i ryggen och även på korset. Vi vet att hon har ett otroligt hårt huvud så att även veterinären påpekade att vem som helst kan inte ha henne. Med andra ord har hon en diagnos -pålagringar samt det på korset, vad det nu är.. Vi har också en prognos -väldigt, väldigt kritiskt att hon blir bra.

Så ja gott folk, där har ni anledningen till att jag inte kommer åka till Jonas Tornell med Twiggy.

Under de sex åren vi bodde på vår egna gård så kom hästarna alltid ut klockan åtta på morgonen och sen tog vi in dem mellan 18-20.00. Självklart spelade väder och vind roll och om det var en fin sommarkväll kom de in vid 22-23 tiden och spöregnade det kom de kanske in runt tre istället.
Det är så jag tycker att hästarna ska ha det, mycket utevistelse.

I det stallet vi står i nu är jag inte speciellt nöjd med tiderna för insläpp. De kommer ut vid 06.00 på morgonen men in kommer de runt klockan tre. Alla sköter sitt egna insläpp och Twiggy kan inte vara själv ute så då måste någon av oss vara där och plocka in henne. Har försökt att ”samarbeta” med någon annan, att vi kan ta in deras häst några timmar senare så kan de vara ute lite längre. Men vi är ungefär som det tredje hjulet -alla har redan sina samarbeten. Haha. Sen vet jag ju de stall i närheten där hästarna åker ut klockan 12 och in klockan 16… Ush, hade aldrig kunnat ha det så.

Därför är det underbart att Twiggy har sin utebox. För även om hon kommer in tidigt så kan hon stå och kolla ut vilket hon älskar.