Har uppmärksammat att det är vissa som har dissat bloggmontern som kommer att vara på GHS. Att vi som kommer delta tror att vi är kändisar samtidigt som det bara är en löjlig sak.

Jag har aldrig trott att jag är någon kändis och jag kommer(vill) aldrig bli det. Det läskigaste jag vet är när man har varit på GHS eller Falsterbo och får kommentarer som ”Jag såg dig igår vid Charlies monter!!” eller ”Jag har bilder på dig när du fotar GP-ponnyn”. Min blogg är inte speciellt stor och jag tror inte att så många vet vem jag är. Så på det sättet känns det faktiskt lite konstigt att då ställa sig i en bloggmonter.

Anledningen till att jag kommer att delta i montern är för att jag vill träffa nya människor samt mina gamla bekanta. Som systrarna Elfstrand var det ett bra tag sen jag träffade och vi har ändå tävlat för samma klubb och jag och Anna har ridit i samma lag. Sabina träffade jag på Falsterbo i somras och det ska bli grymt roligt att se henne igen. De andra har jag aldrig träffat men även det ska bli roligt.

Att få en chans att blogga från mässan är inte dåligt det heller då man kan bjuda sina läsare på en massa roliga inlägg. Alla har ju faktiskt inte möjligheten att ta sig dit.

Jag tror att det kommer bli en rolig upplevelse och även om det nu inte skulle komma förbi några när jag och Sabina sitter där så ser jag fram emot att sitta och snacka skit med henne. Haha. 

För övrigt har jag fått vilka tider vi ska vara på plats. Så slänger upp dem här sen.

För er som känner att motivationen står på noll och att tidsbristen är ett faktum när det gäller er egen träning så tänkte jag tipsa om Stadium‘s ”Join the movement”.

Ett träningsprogram som pågår i ynka 21 dagar. Nya utmaningar varje dag och det bästa av allt är att det tar max en kvart att genomföra.

Varje dag är det en ny film där övningarna visas vilket betyder att det är bra instruktioner och svårt att göra fel.

Tryck här för att komma till Join the movement

Förra söndagen visades det tredje avsnittet av Ponnyakuten på SVT Play. Nu kom deltagarna till Tobbe och de berättade också om sina problem. Allt från en vattenrädd ponny till svårlastade ponnyer. Svårlastade hästar och ponnyer verkar på något sätt bli ett större och större problem. Eller är det bara det att nu när ridsporten ökar (bloggar, ponnyakuten etc) så ser man mer av det? 

Något jag blir upprörd över är den syn man ser på många tävlingsplatser. När det är fem personer som står flockade runt ett släp och försöker tillsammans få in hästen i den lilla klaustrofobiska transporten. Är det konstigt att hästen inte vill gå på när den känner sig hotad? Det kommer till linor, spön och i vissa fall även sopborstar samtidigt som de står och drar i tränset för att få hästen att gå in. Någon försöker locka med havre.. Men hjälper det? Nej.

Missförstå mig inte, jag förstår att man blir trött på att hästen inte går in i transporten när klockan tickar. Tio minuter, trettio minuter, femtio minuter.. Jag vill bara få vissa att inse att våld löser ingenting.

Twiggy var väldigt svårlastad när vi köpte henne sommaren 2007. Som längst stod vi nog i femtio minuter och försökte få henne att gå in i transporten utan resultat. Hon bara backade och backade bort från transporten. Ingen rädsla, utan rent ponny-retsticka-jag-tänker-inte-gå-in-tjurighet. Vi testade att backa transporten mot stallet, hjälpte det? Nej. Vi ställde oss mot en vägg och ramade in transporten. Hjälpte det? Nej. Vi tog linor till hjälp och då hjälpte det lite. Men vi ville inte tvinga in vår ponny.

Lastträning var ett faktum och med hjälp av en vän lastade vi, åkte en runda på fem minuter och sen åkte vi hem igen. Lastade ur, lastade in och upprepade detta. Några månader senare gick hon rakt på. Vi lasttränade även vår väns svårlastade sto och efter några månader kunde hon lasta på och ur hästen helt själv vilket medförde att hon också kunde åka iväg och träna utan att behöva dra med sig någon.

Vad gjorde vi för att få henne att gå på självmant istället för att få in henne med olika redskap?

Först och främst – INGET TRÄNS, utan kedjegrimskaft. När hästen gör rätt släpper man efter. Träns blir så stumt enligt min åsikt.
En annan sak var att när Twiggy försökte vända sig bort från transporten och gick ner på lemmens sidor så vände vi inte runt henne på en volt (svårförklarat) utan hon skulle alltid ha huvudet mot transporten. Fick inte vända bort det.

Tålamod är en tredje sak. Detta eviga tålamod.

Observera nu att jag utgår från mina egna kunskaper och jag vet inte hur det är att ha en häst som reser sig eller blir aggresiv i samband med lastning vilket jag är otroligt tacksam och glad för. Det har varit en av de saker vi har haft som ett måste -lättlastad häst

Där har ni min prins
(och min snygga luta-tillbaka-stolsits

För övrigt är det söndag och jag har en lista på ungefär 13 saker jag måste hinna göra. Därför kanske bloggen blir lite lidande men så får det bli. Tror att jag har något inlägg i arkivet som jag kan slänga upp.

Dagen blev inte alls som planerad då min syster ringde och hörde om jag ville hitta på något roligt vilket jag självklart ville göra. Istället för plugg, datajobb mm blev det att ta tåget in till Göteborg.

Shopping, käk och så passade vi på att hälsa på vår kära bror då han jobbar mitt i nordstan.

Fick äntligen köpt det jag ville och behövde. Har sjukt svårt att hitta jeans och de jag väl hittar är alltid de som kostar mest.. För övrigt kan jag skriva redan nu att Karin + outfitbild kommer nog aldrig att bli sant..

Utöver det på bilderna köpte jag också en väska till min bärbara dator. Ett måste då jag ska ha med den till bloggmontern på GHS, Spanienresan osv. 

En skjorta från Only (Foji)
Levis jeans (Carlings)
Linnet och lite andra småsaker klickade jag hem från H&M för 2-3 veckor sen.
- allt är ganska mycket finare i verkligheten, speciellt jeansen.

Svart nagellack från Pieces (Foji)

Kollade igenom lite bilder från min och Dackes sista ridtur i februari 2010. Han är riktigt snygg på många av bilderna men tyvärr förstör jag en del av dem. Haha. 

Han fick så grymt påskjut bakifrån så jag knappt kunde sitta ner i traven (därav att jag förstör bilderna, lite stolsits varning då jag var tvungen att luta mig lite bak. haha). Hade inte ridit honom på någon månad, dels för snön och dels för min axel och han var redan svår att sitta ner på från början (tyckte även dem som har gigantiska hästar med ett gigantiskt steg)