Trots att vi har hållt ihop i tre månader nu kan jag fortfarande inte förstå att jag faktiskt äger en sådan häst som honom. Att jag har den möjligheten att göra det. Eller bara det att jag vågade ge mig in i denna värld efter elva månader utan häst, med tanke på allt som ligger i bagaget.

Ibland undrar jag om jag verkligen har gjort rätt. Tagit på mig ansvaret efter ett fyrbent djur på 600kg. Men när jag kastar en blick på honom så frågar jag mig själv hur jag ens kan reflektera över en sådan sak. Min fina vän.