Jag kastade en blick på almenackan och insåg att det är den 12 idag. 12 juli. För fem år sedan körde vi hem från Småland med Twiggy i transporten och lyckan var total. I nästan fyra år höll vi ihop i vått och torrt innan ödet ville att våra vägar skulle skiljas åt. Fortfarande får jag nypa mig själv i armen för att förstå hur vår resa egentligen slutade. För jag saknar henne så otroligt mycket.

Alla säger alltid så om sina hästar. Men hon var så fantastiskt vacker.